Hänsyn vid ridning på annans mark och i trafiken

Hej!

Eftersom det efterfrågats ska jag nu försöka knåpa ihop ett litet sammandrag från informationskvällen som vi ordnade.

Jörgen Eriksson från miljöbyrån var först ut och berättade om historien bakom allemansrätten. Han betonade att allemansrätten inte är en lag utan det som blir över när alla lagar och bestämmelser tillämpats. Allemansrätten tolkas olika i Finland, Sverige och på Åland. I den åländska versionen nämns inte ens ridning. Allemansrätten handlar långt om sunt förnuft,  man får inte ställa till skada. Och det svåra är ju att skadan kan vara olika i de olika betraktarnas ögon. Henry Lindström från Ålands Producentförbund sa att det enklaste sättet att veta om ridningen anses göra skada eller inte av markägaren är att prata med varandra. Fråga lov innan du rider och respektera svaret du får. Du kanske tycker den där stubbåkern knappast kan bli skadad om du rider där, men den var just i sådd och tål inte att man rider i den. Det är svårt att se. Så fråga före. Med en god dialog kan även olyckor undvikas. T ex om markägaren vet att man i ett parti av skogen ofta rider och man nu tänkt ha skogsmaskiner där och verka så kan man meddela detta åt ryttarna innan så slipper hästarna bli skrämda. De som rider kan bra höra av sig vår och höst till markägaren och höra vad som händer och var det är okej att rida. Det är ett trevligt sätt som kan motverka mycket irritation. Och bara för att man sett en person rida så kanske det inte är okej att du också rider där. Plötsligt är det 10 hästar på ett ställe och betydligt mer slitage än från de 2 man gett lov åt! Så fråga alltid före.

När det kommer till ridning i kommersiella syften blir det mer komplicerat. Då gäller inte allemansrätten på samma sätt. Turridning är ett tydligt exempel som sliter mycket på markerna. Är ett inackorderingsstall kommersiellt? Ja det borde man ju tycka. Ha en dialog med markägarna, det är ganska stor skillnad om en person rider nu och då i skogen eller om flera hästar går samma väg dagligen.

Tommy Thörnoos från polisen och Catharina Smiderstedt från trafikbyrån berättade sedan om häst i trafiken. En häst räknas ganska långt som ett fordon i trafiken och bör ridas på körbanan om ridbana inte finns. Man får inte rida på gång- och cykelvägar, inte heller motionsbanor. Man ska både rida och leda hästen på höger sida, som en cykel eller en bil. Reglerna ser annorlunda ut i Sverige. Man bör också minnas att sätta rejält med reflexer på både sig själv och hästen när man beger sig ut i mörker. Har man sulky/vagn/släde bör man ha lampor fram och bak också. Man visar med armarna om man tänker sakta in, stanna eller svänga. Man kan bara visa vad man själv tänker göra, man kan inte dirigera trafiken, det får bara poliser göra.

Det vart lite diskussioner om privata vägar också. Man kan sätta upp ”privat väg” och ”ridning förbjuden”- skyltar och den hänsysnfulla ryttaren accepterar då det. Även om man får leda hästen förbi det området… Men man kan inte bli fälld ens om man rider där. Det är bara önskemål från markägarens sida. Vill man vara helt säker på att ingen rider där så måste man sätta upp bommar. Då är det förbjudet på riktigt.

Summerat: prata med varandra! För dialog! Fråga före! Visa hänsyn. HÄNSYN är nyckelordet i både allemansrättfrågor och i trafiken. 

Det luriga med torrsubstansen!

Många hästar idag utfodras med hösilage eller ensilage istället för hö. Alla dessa fodermedel kan ha stor variation i närings- och energiinnehåll, men för ensilage och hösilage kan även vatteninnehållet variera mycket. I praktiken kan detta leda till att hästarna utfodras med för liten mängd grovfoder vilket kan leda till hälsoproblem hos hästarna. T ex om en hästägare som gått från en foderstat med begränsad giva hö till att byta ut högivan mot samma kilomängd ensilage. T ex. Ett 500 kgs lättarbetande halvblod som får ett grovfoder av god näringsmässig kvalitet behöver 9,5 kg hö (84 % ts) men hela 13 kg hösilage (60 % ts) eftersom det innehåller mer vatten och vatten väger. Tar man inte hänsyn till detta får hästen lätt för lite grovfoder i sig! Får hästen för lite grovfoder kan den bli sjuk, vi snackar magsår, beteendestörningar och näringsbrist.

Du får veta ts-halten i ditt foder när du analyserar det, men om du byter till ett oanalyserat parti eller andra balar ur samma parti kan det vara bra att kontrollera ts-halten. Detta kan lätt göras i mikrovågsugnen eller så kan du föra in ett prov till mig så testar jag det i försöksstationens torkugnar. Känn efter och krama fodret och jämför när du byter balar, är skillnaden stor är det bra att kolla vad torrsubstansen ligger på och ändra i givorna.

Att testa torrsubstans hemma:

Du behöver:

• Tvättfat eller hink
• Mikrovågsugn
• Hushållsvåg (minst 1 grams noggrannhet)
• Skål av glas, porslin eller plast
• Kaffefilter
• Sax
• Anteckningsmaterial
• Miniräknare

 

1. Ta prov av grödan på flera ställen så att resultatet blir så representativt som möjligt.
2. Klipp provet till cirka 1 – 2 cm bitar, och blanda om det sönderklippta provet omsorgsfullt i tvättfatet/hinken.
3. Nollställ vågen med tom skål och kaffefilter stående på vågen. Om vågen inte medger detta, väg skålen och filtret och dra bort deras vikt från vägningresultaten du senare får av provet före och efter torkningen.
4. Väg upp cirka 20 – 25 gram av det klippta provet i kaffefiltret. Anteckna vikten.
5. Ställ skålen med filtret och provet i mikrovågsugnen. Värm på 600 – 700 W effekt cirka en minut. Därefter kan du blanda provet något och vända filtret annan väg i ugnen.
6. Värm provet ännu cirka 20 sekunder åt gången, tills provets vikt inte längre minskar (väg mellan gångerna). Var observant så inte provet bränns. När vikten inte längre minskar, har allt vatten avdunstat. Det torra provet har ännu inte brunnit, men lukten är inte långt från bränd.
7. Anteckna det torra provets vikt.
8. Av samma prov är det skäl att göra minst två parallella torrsubstansbestämningar.

Uträkning av torrsubstanshalten:

Torrsubstanshalt (%) = 100 x (Torkade provets vikt (g) / Otorkade provets vikt (g))

Om fler bestämningar eller flera gjorts räknas sedan ett medeltal.

Orkar ni inte göra detta själva (lite bökigt och så luktar det lite speciellt, finns också en brandrisk) kan ni lämna in till mig så kan jag torka i försöksstationens ugnar.

Varför ska jag göra detta?

Varierar torrsubstansen varierar också vikten på fodret!

 

Träff om feta hästar

Du missar väl inte nästa ProHäst-träff? Den är 12/11 kl 18.30 i mötesrummet på Prakticum vid Landsbygdscentrum.

Då pratar vi feta hästar, varför? Vilka risker medför det? Och inte minst: vad kan jag göra åt det?

Vi jobbar aktivt i workshops-format och diskuterar mycket med varandra och till slut kommer alla deltagare åka hem med en åtgärdsplan! Och du får det avgiftsfritt!

Anmäl dig senast 5/11, men helst redan nu förstås! Du mailar tina.danielsson@landsbygd.ax