Hästens mag-tarmsystem

Jag har just börjat läsa en bok som heter Understanding Equine Nutrition, av Karen Briggs. Där beskriver hon på ett så fint och enkelt sätt uppbyggnaden och funktionen av hästens mag-tarmkanal. Inspirerad av detta så tänkte jag ge en kort redogörelse av detta.

Redan i hästens mun börjar nedbrytningen av fodret. Tänderna maler sönder fodret och det blandas med saliven som påbörjar nedbrytningen av stärkelse. En munfull men hö kommer att absorbera fukt och öka ungefär fyra gånger i vikt, medan t.ex. havre endast kommer att dubblera sin vikt. Genom matstrupen förs fodret ner till magsäcken. I hästens matstrupe arbetar musklerna endast en väg. Detta betyder att det som en gång åkt ner genom matstrupen också kommer att stanna där.

Hästens magsäck är egentligen ganska liten, om man jämför med hur stort djuret är. Å andra sidan är tunntarmen desto längre och kan vara så lång som 22 meter om den skulle sträckas ut. Detta beror på att hästen ska äta små men många portioner varje dag istället för några stora mål. Förvånande lite nedbrytning av fodret sker i magsäcken. Det finns lite mikroorganismer och enzymer, men fodret stannar bara i magsäcken i ungefär 15 minuter vilket gör att det helt enkelt inte finns tid för att någon större nedbrytning att ske. När magsäcken fyllts till ungefär 2/3 så börjar maten att föras vidare till tunntarmen. Fodret är nu ordentligt uppblött av syrorna i magsäcken. Eftersom den övre delen av hästens magsäck är känslig för syrorna som finns där så är det av största vikt att det alltid finns mat i magsäcken med korta intervall. Fodret absorberar syrorna och minskar risken att syrorna irriterar magsäckens övre del. Briggs skriver också att grovfoder är det foder som på bästa sätt suger upp syrorna och hästar som äter främst grovfoder  löper därför också mindre risk för magsår.

Efter magsäcken når fodret tunntarmen. Det tar mellan 60 och 90 minuter för fodret att röra sig genom tunntarmen. Enzymerna i tunntarmen bryter ner fodret; stärkelsen som inte ännu blivit nedbruten av saliven i munnen bryts ner och kolhydrater bryts ner till enkla sockerarter så också de kan bli absorberade. Det är också här som det mesta av proteinet bryts ner till aminosyror. Aminosyror och socker förs genom blodet och kommer till slut till levern.

Också fett bryts ner och absorberas i tunntarmen. Hästar har ingen gallblåsa men kan ändå tillgodogöra sig foderstater som innehåller en del fett. Sist men inte minst, de fettlösliga vitaminerna A, D, E och K absorberas, liksom kalcium, fosfor och B-vitaminer.

Sista delen av mag- tarmkanalen består av blindtarmen, tjocktarmen, rektum och anus. Här fortsätter nedbrytningen av fodret men det är framför allt bakterier och inte enzymer som gör jobbet. Bakterierna bryter ner fiber som inte påverkats av enzymerna i tunntarmen till VFA:s (volatile fatty acids) som kan absorberas genom tarmväggen. Det tar ungefär fem timmar för fodret att röra sig genom blindtarmen och ytterligare 36-48 timmar innan det kommit förbi tjocktarmen. I den sista delen av tjocktarmen upptas vätskan från massan i tarmen så att det återfår sin fasta form och kan föras ut genom rektum och anus.

Under normala förhållanden fungerar hästens mag- tarmkanal väligt bra! Men till exempel en plötslig förändring av foderstaten kan resultera i att bakterierna, som är så viktiga för fibernedbrytningen, börjar dö. Hästen kommer inte få ut all näring ur fodret och kan i värsta fall få kolik. På grund av detta är det alltid bäst att göra förändringar i foderstaten långsamt över några veckors tid.

Problem kan också uppstå om hästen äter en foderstat som innehåller lite grovfoder och mycket spannmål. Tunntarmen kan få det svårt att absorbera alla kolhydrater innan fodret fortsätter till blindtarmen och tjocktarmen. När lättlösliga kolhydrater bryts ner av bakterierna bildas inte bara VFA:s, utan också mjölksyra vilket kommer sänka pH i tarmen. Detta gör att bakterierna trivs sämre och de börjar dö och vi har problem igen.

Slutligen, vi kan alltså konstatera att vilken form som grovfodret är (hö, bete, hösilage eller ensilage) kanske spelar mindre roll. Huvudsaken är att hästen får tillräcklig mängd grovfoder och  en inte allt för stor del snabba kolhydrater.

Lämna en kommentar